Vad har hänt här?

Absolut ingenting. Förutom sömnlöshet. Det som händer är att jag snorar, snörvlar och nyser som aldrig förr, kan knappt andas. Därav sömnproblemen. Min älskade snarkar i min säng, jag har legat och stirrat i taket i ungefär en timme nu, fastän jag bara vill avliva min förkylning och lägga mej bredvid henne och kramas.

Och mitt huvud surrar.
Trots att du kan se rakt igenom mej, känner varje del av mej utan och innan, ser saker som jag ännu inte insett själv så är det svårt. Eller, det är kanske just därför som det är knepigt. Jag gör vad jag kan, och jag vet att du gör detsamma. Men vi kommer dit nån dag. El tiempo lo dirá.

Nu ska jag, mina mitt-i-natten tankar och mitt snorande ta oss till sängen.

ADIOS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0