chinota

Jaha, och vad händer här då? Inte mycket, go vänner. Helgen bjöd  på fest i 127-kollektivet hos Amanda, Emma, Laila och Kasper(världens bästa katt!) där det även bjöds på skratt, skrålande, carola sånger+dans och billighetswhiskey. Mycket trevligt må jag säga.

NU inväntar jag lite katching från allas favoritmyndighet: CSN. Det börjar bli lite tröttsamt att ha 2,35 kr på kontot, panta burkar och leva på min kära flickväns surt förvärvade riksdaler.

Annars då?tv-spel, film och te i obscena mängder, postkolonial teroi, smattrande på trummor och löjligt förälskad i Natalie. That`s about it.

ADIOS!

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, jag hade en väldigt genomtänkt plan alldeles nyss. Jag visste precis vad jag skulle skriva, men jag har bara tappat det.

Egentligen vill jag nog säga att du är det vackraste jag vet. Jag upphör aldrig att fascineras över din förmåga att göra mig helt knäsvag med bara en blick, ett leende. Jag skulle vilja titta in i dina fina, blåa ögon och aldrig somna, för du är mycket finare än att sova. Sanningen är att du har borrat dig in i mitt medvetande, i varje del av mig.

Egentligen vill jag bara säga att jag älskar dig.
Helt enkelt.

Detta har min tillvaro präglats av denna helg.

 Fredag - efter att jag muttrat, fräst och förbannat min existens efter dagens olycksaliga skeenden kände jag ett starkt behov av alkoholaltiga drycker.  Jag begav mig till Natalie i springmountain, Thelin och Viktor joinade oss och vi drack öl samt spelade sällskapsspel. Mycket trevligt.( Jag vann och ville ligga med mitt intellekt).

Sedan tänkte vi ta våra arslen till staden och bestämde oss för Harrys, denna djävulens boning fyllt med överambitiöst sminkade glamrockare, inte något ställe som jag önskar besjunga med lovsånger direkt. Nåväl, Natalies kompis skulle va där, så det fick bli så. Trots den brutalt höga volymen, avskräckande spandex i alla granna färger och 80-tals frillor var det en trevlig afton.

 Blev bjuden på öl, vilket resulterade i mindre smickrande foton, dans och överaktiv blåsa. Viktor blev framåt småtimmarna utslängd av en spännisvakt, men han lyckades på något mirakulöst sätt stå ute i kylan och vänta på oss i en halvtimma innan vi drog oss hemåt hooden.

Lördag - vaknar och inser vilken episk bakfylla jag drabbats av, hinkar i mig nästintill skadligt mycket vatten för att försöka kompensera den vätskebrist som min kropp lider av. Resten av dagen spenderas med att äta, spela tvspel, äta och spela tvspel igen. Svängde förbi min moder och fader på middag och träffade där Amanda, nyss hemkommen från New York och hennes fader.

Denna dag har jag ägnat mig åt att finna alternativa metoder att stoppa snorflödet, utan framgång. Min snorallierade och inneboende Lukas har tagit snorandet till helt nya höjder och börjat blöda näsblod. Det är nästan lite metal. Nu ska jag ägna mig åt poskoloniala teorier resten av kvällen, vilket antagligen kommer resultera i tedrickande och skitsnack med kalleballe istället.




Frustration, frustration, frustration...

Denna dag, den fördömda dag.

Dagen började 08.54 med att jag vaknade av en mensvärk som kravlat upp från helvetet, ja självaste Dantes medeltida inferno. En bataljon av gnagare verkade ha bosatt sig i min mage och gnagde sönder mina organ, denna smärta som jag ej kännt på en sisådär 8 år tolkar jag som ett Guds straff för mitt homosexuella leverne.
Irritationsstatus:trött, grinig och nervryckningar i ögat.

Nåväl, 3 koppar te senare begav jag mig mot skolan, lagom utvilad och munter och träffar på Veronica som vänligt upplyser mig om att jag precis missat ett seminarium som jag trodde var inställt. Seminariet hölls av Agneta Rehal. För er som inte är bekanta med Rehal så har jag nu en saftig komplettering att skriva. Om litteraturvetenskapen hade haft en Hitler, så skulle det nämligen vara Agneta Rehal.
Irritationsstatus: förbannar den dag jag föddes.

Väl framme vid biblioteket i skolan ska jag låna en bok, eftersom vi haft inställda seminarier hela veckan och måste skriva en 9 sidor lång sammanfattning av en bok, bara det kändes lagom skönt att ägna helgen till. Jag hittar boken, går fram till lånedisken bara för att få reda på att jag har 200 spänn i förseningsavgift och därmed ej kan låna boken. Och den ska vara utläst efter helgen.
irritationsstatus: hur många år får man för mord på medelålders bibliotekarie?


MEN. Som en räddare i nöden, som en prins på en vit springare, kommer Natalie till min undsättning och sätter in 200 pix på mitt sedan länge tomma konto. Så jag kunde låna boken, halelulja.

Denna obeskrivligt vackra och eminenta kvinna är ljusglimten i denna ack så mörka tillvaro.
gracias <3

Nu önskar jag bara en gnutta studiemotivation
och en grogg.