fakkinghell.
lite så känns det nu.
stressad som fan. sömnlöshet. frustrerad.frustrerad.lättirriterad.
jaa, som ni förstår så är allt peachy.eller inte.
imorgon, denna ljuvliga fredag ska jag dränka mina stress-monster i sprit.
det låter givande.
so long, fuckers
stressad som fan. sömnlöshet. frustrerad.frustrerad.lättirriterad.
jaa, som ni förstår så är allt peachy.eller inte.
imorgon, denna ljuvliga fredag ska jag dränka mina stress-monster i sprit.
det låter givande.
so long, fuckers
Ur avgrunden.
Vätskebrist. Huvudvärk. Seg som aldrig förr.
Igår åkte jag på nån sorts magsjuka och skakade i hela kroppen av smärta och kaskadkräktes. Det var mysigt.
Dagen började dock bra, vaknade bredvid Natalie , pussade henne adjö och begav mej till skolan och klarade av lite plugg. Åkte tillbaks till Natalie där vi spelade kort, käkade lite och begav våra fina culos till Cosmonova för att se på Dinosarier i 3D.
Sen, kamrater, på hemvägen började magsmärtor infinna sej för att sedan övergå till magknip utan dess like. För att sätta lite extra krydda på tillvaron hade SL bestämt sej för att försena tågen mot Norsborg, vilket icke var särskilt uppskattat av min onda mage. Sedan, väl hemma hos Natalie igen, lagade hon sin utsökta köttfärssås(som jag älskar). MEN! den kunde jag självklart inte äta för min mage protesterade med att kasta ur sej den lilla föda jag lyckats trycka i mej.
Resten av kvällen/natten var jag bara ynklig, låg och halvsov och gnällde i soffan. Jag var ite so fresh and so clean clean och inge vidare roligt sällskap.
Men min allrakäraste flickvän har ändå försett mej med te, omtanke och kärlek trots min unfreshness. Du är så förbaskat jävla fin. jag läskar(!) dej<3
På fredag fyller Emma år och ska ha fest, jag ber till alla gudar och högre makter att jag mår bättre då så att jag kan närvara på denna eminenta tillställning, dricka alkoholhaltiga drycker och vara dum i huvudet med mina 127-bitches!
Igår åkte jag på nån sorts magsjuka och skakade i hela kroppen av smärta och kaskadkräktes. Det var mysigt.
Dagen började dock bra, vaknade bredvid Natalie , pussade henne adjö och begav mej till skolan och klarade av lite plugg. Åkte tillbaks till Natalie där vi spelade kort, käkade lite och begav våra fina culos till Cosmonova för att se på Dinosarier i 3D.
Sen, kamrater, på hemvägen började magsmärtor infinna sej för att sedan övergå till magknip utan dess like. För att sätta lite extra krydda på tillvaron hade SL bestämt sej för att försena tågen mot Norsborg, vilket icke var särskilt uppskattat av min onda mage. Sedan, väl hemma hos Natalie igen, lagade hon sin utsökta köttfärssås(som jag älskar). MEN! den kunde jag självklart inte äta för min mage protesterade med att kasta ur sej den lilla föda jag lyckats trycka i mej.
Resten av kvällen/natten var jag bara ynklig, låg och halvsov och gnällde i soffan. Jag var ite so fresh and so clean clean och inge vidare roligt sällskap.
Men min allrakäraste flickvän har ändå försett mej med te, omtanke och kärlek trots min unfreshness. Du är så förbaskat jävla fin. jag läskar(!) dej<3
På fredag fyller Emma år och ska ha fest, jag ber till alla gudar och högre makter att jag mår bättre då så att jag kan närvara på denna eminenta tillställning, dricka alkoholhaltiga drycker och vara dum i huvudet med mina 127-bitches!
Vad har hänt här?
Absolut ingenting. Förutom sömnlöshet. Det som händer är att jag snorar, snörvlar och nyser som aldrig förr, kan knappt andas. Därav sömnproblemen. Min älskade snarkar i min säng, jag har legat och stirrat i taket i ungefär en timme nu, fastän jag bara vill avliva min förkylning och lägga mej bredvid henne och kramas.
Och mitt huvud surrar.
Trots att du kan se rakt igenom mej, känner varje del av mej utan och innan, ser saker som jag ännu inte insett själv så är det svårt. Eller, det är kanske just därför som det är knepigt. Jag gör vad jag kan, och jag vet att du gör detsamma. Men vi kommer dit nån dag. El tiempo lo dirá.
Nu ska jag, mina mitt-i-natten tankar och mitt snorande ta oss till sängen.
ADIOS
Och mitt huvud surrar.
Trots att du kan se rakt igenom mej, känner varje del av mej utan och innan, ser saker som jag ännu inte insett själv så är det svårt. Eller, det är kanske just därför som det är knepigt. Jag gör vad jag kan, och jag vet att du gör detsamma. Men vi kommer dit nån dag. El tiempo lo dirá.
Nu ska jag, mina mitt-i-natten tankar och mitt snorande ta oss till sängen.
ADIOS
