Fröken, kan du hjälpa mej?
Och så hände det. Efter att ha spenderat 4,5 år på högskolan, sammanlagt 17,5 år av mitt liv i skolan överhuvudtaget så är jag i princip klar lärare. Inväntar min examen, men har börjat jobba som lärare. Min gamla sv/eng lärare från gymnasiet Maria ringde mej en tisdag för några veckor sen och sa att jag hade ett vikariat på Frushusets gymnasium och då var det bara att köra på.
Problemet är att jag inte har en aning om hur man är lärare på riktigt, jack shit liksom. Okej, inte jack shit kanske men det är ju skillnad på att plugga till lärare och faktiskt stå där och ha ansvar för 100 elever. Svinläskigt och svinkul på samma gång, lite skräckblandad förtjusning. Men jag trivs verkligen med att vara lärare, det är priceless när elever ger en respons, när dom är pepp och man känner att man faktiskt inte är pedagogiskt retarderad. Det är även preiceless att se 15 uppriktigt impade tonåringar tycka att man är en guitar hero när man kör en hendrix-låt på gitarren på rasten, precis som det är sweet när elever kommer fram ,tittar häpet på mitt hår och utbrister: fan vad du är cool, oriane, du är har liksom häftig stil. Egoboost nån?
Sen är det ju extra roligt att få knata omkring i samma korridorer som man hängde i som elev, fast nu som lärare, speciellt när man får undervisa esteter. Dreadlocks, granna färger och nitar all over the place - jag känenr mej hemma. LOL.
Jag känner mej pepp. Pepp på att jobba, pepp på alla cashmoney som kommer ramla in på mitt konto framöver och pepp på spendera kvällen med en kurrande fluffboll i mitt knä. Sanchez, vilken man <3
Problemet är att jag inte har en aning om hur man är lärare på riktigt, jack shit liksom. Okej, inte jack shit kanske men det är ju skillnad på att plugga till lärare och faktiskt stå där och ha ansvar för 100 elever. Svinläskigt och svinkul på samma gång, lite skräckblandad förtjusning. Men jag trivs verkligen med att vara lärare, det är priceless när elever ger en respons, när dom är pepp och man känner att man faktiskt inte är pedagogiskt retarderad. Det är även preiceless att se 15 uppriktigt impade tonåringar tycka att man är en guitar hero när man kör en hendrix-låt på gitarren på rasten, precis som det är sweet när elever kommer fram ,tittar häpet på mitt hår och utbrister: fan vad du är cool, oriane, du är har liksom häftig stil. Egoboost nån?
Sen är det ju extra roligt att få knata omkring i samma korridorer som man hängde i som elev, fast nu som lärare, speciellt när man får undervisa esteter. Dreadlocks, granna färger och nitar all over the place - jag känenr mej hemma. LOL.
Jag känner mej pepp. Pepp på att jobba, pepp på alla cashmoney som kommer ramla in på mitt konto framöver och pepp på spendera kvällen med en kurrande fluffboll i mitt knä. Sanchez, vilken man <3
